Artikelserie: Min Häst Historia - Liane Wachtmeister

05/12/2020

Here we go! ”My horsy story”

Började rida hos den berömda ”Tant Ella” som hade ponnyridskola i Stockholm, jag var då 7 år. Fortsatte sedan rida på Djurgårdens Ridskola för Staffan Lindroth, fick så småningom låna ett Gotlandsruss ”Bassen”, med honom red jag flera SM och min tränare var galopptränare(!) och hette Christina Lokrantz, hon sporrade mig till stordåd, ponnyn åkte så småningom tillbaka till hovstallet, så då åkte jag med Christina till Täby galopp och fick låna ett fullblod efter Ujiji, Metronom hette den.

När jag var 14 år flyttade vi till Geneve i Schweiz, där lyckades jag hitta en privat anläggning nära franska gränsen hos Gianfranco de Rahm. Jag gick i skola i Geneve ett år och jag fick rida och tävla hur mycket som helst hos Gianfranco, endast hoppning dock.

Efter det året fick jag börja på internat i Sigtuna, gick där i fem år till Studenten. Under de åren åkte vi buss till Uppsala där man red lektion för Ryttmästare Kurt Wiksell (även Peder o Jens Fredriksons första ridlärare!) På loven var det åter full ridning i Schweiz, tävlade även i fälttävlan.

Efter skolan, ett år i Paris, hårda studier.. Kom därefter tillbaka till Stockholm och KÖPER MIN FÖRSTA HÄST! En häst efter Vagabond som fick spatt och såldes till en hoppryttare. Efter fyra år på Stockholms universitet gifter jag mig med Peder och vi flyttar till gården utanför Nyköping, jag köper en gigantisk häst av Dag Nätterqvist ”Upsi Daisy”, en snäll och duktig häst men relativt befriad från gångarter, såldes, gick MSVB. Köper en Brabant avkomma ”Best man”, åkte med honom med Lussans hjälp till Walter Christensen flera månader, men hästen (eller jag) hade extremt svårt att läras galoppombyten, han fick tyvärr kvickdrag och dog.

NU börjar det hända saker.. Hittar en Presto avkomma i Östergötland hos Ingemar Nydahl, ”Dark O´Love”, med underbare Hans Helge Rasmussens hjälp tar vi oss till Grand Prix, nästan samma årskull (födda 1975 och -76) hittar jag Elixir, också efter Presto, jag blev blixtförälskad när jag såg honom, och till slut fick jag köpa honom av Karl Åke Hultberg. Med Elixir hade jag en hel del framgångar, var uttagen till OS 1988 efter topp-placering i SM, men tyvärr togs vi ur karantän när det visade sig att Elixir gick orent, 1989 blev vi uttagna till EM, men när vi kom till Tyskland var han halt igen. Efter behandling blev han ännu sämre så jag lovade mig själv och ”Lix” att nu var det färdigt med sprutor, tog honom till Tore Persson, en galopptränare vid Strömsholm. Han var en av de första som arbetade alternativt, Lix kryade på sig, man visste aldrig var felet var, men Tore upptäckte att hästen hade extremt mycket kalcium i blodet, men brist i ben och hårrem. 1990 vann vi alla starter vi gjorde och blev uttagna till VM i Stockholm, det var fantastiskt, världens bästa tävling, och på hemmaplan. Så vet check.. ”Reinspection 3 oclock” sa veterinären, det innebar att hästen ej gick rent. Men jag hade en vän vid namn Kyra Kyrklund som gav lite råd för hur jag skulle visa upp honom, vår Landslagsveterinär Gunnar Rådberg hade också en del tips. Kl 15.00 klarade vi besiktningen, vi red VM och Lix gick superfint och vi kom fyra i lag. Elixir var en helt underbar häst och han levde länge. Vi tog avsked året därpå på Strömsholm, han hade vunnit tre klasser och jag fick rida runt på gröna banan till publikens jubel, ett kärt minne.

I mitten av 1980-talet fick vi en Rikstränare, Georg Otto Heyser, kallad ”Butzer”, han var en fantastiskt bra tränare och coach, men sedan tog Walter Christensen över och därefter världens bäste Herbert Rehbein, då tränade vi mycket i Tyskland därför Herbert var så eftertraktad så hela världen ville träna för honom, tyvärr dog han alldeles för tidigt.

Nu hade Kyra börjat jobba på Flyinge så jag började åka till henne och Richard en gång i månaden för att träna två hästar åt gången, vi hade väldigt kul och jag fick alltid bo hos dem.

Nu följer en hel skara med hästar som alla inköptes som 3-4-åringar, och alla lyckades komma upp till Grand Prix : Show Gun som jag vann SM med1992, Charlie Drum, Panache, Mr Bean ( EM i Hickstead 2003, reserv), Chivas, Donovan (lever än), Santana som gick till de gröna ängarna i veckan, han fick ringkota 20 år gammal, och sist men inte minst Entutu som nu tävlas av Lina Dolk.

Sammanfattningsvis kan jag säga att jag haft en enorm och innerlig glädje av mitt liv med hästar, och alla härliga människor man mött i samband med ridningen, Knytkalaset har varit centralt för denna gemenskap med all kunskap det medfört, att jag också fick bli tränare för ”Plantskolan norr” har gett mig mycken glädje, nu när jag tonat ner min egen ridning känner jag desto större glädje och inlevelse vad gäller mina elever.

Och tänk så mycket roligt man haft, alla resor internationellt, alla NM, alla bil och hästbuss dramatik som mirakulöst löst sig under alla dessa resor.

Är föresten rätt stolt över att jag vann Championatet 1991, (vinstrikaste dressyr ryttare under året).

Har också gått och blivit Mentor nu, det ska bli en ny utmaning om jag kan tillföra något..

Stort tack till Åke Björsell, Jan B. och Kyra, you made it happen!

Image: 2020-05/liane.jpg